Min kropp är en pöl på ett golv
En trasa, knappt urvriden
Anna hade en vän med en bil
Men ingen stil
Linn var genomskinlig som plastfolie
Dante var svart i sinnet
efter allt han varit med om
Vem kan klandra honom för att vilja tappa minnet
Hannah var skör som havssalt
Och rädd för allt
Så arg och avundsjuk
Men egentligen var hon också
bara en knappt urvriden vaxduk
Du var så jävla svart och vit
Och den bästa jag legat med
Jag tog ett par steg till vänster
Såg dej passera och försvinna
Ner för Pers backe finns inga bekymmer
Nedför backen bor ingen vid namnet Per
Den enda som syns till där är du
I mina drömmar men aldrig på riktigt
Förutom den enda gången
Din ryggtavla som förvandlas
Till ett sista farväl mellan oss
Du vänder dej och vinkar
Jag bestämmer mig för att detta
Detta får bli slutet och inga fler kapitel får bli skrivna
Som du sa Livet pågår här och nu
Så ta dig samman, kära du
Världen väntar på din hand
Medan du sakta försvinner runt hörnet
Står jag kvar
För jag är väl som mamma alltid sagt
Anpassningsbar
Du har gått och kommit in i mitt liv
Skapat problem och gjort mej både explosiv och kreativ
Gett mej kärlek och drängt mej i svart
Kysst mej varm och dragit efter en kvart
Anpassningsbar är ett tråkigt ord
Kanske är jag inte det längre
Det enda jag vet är att i mitt hjärta
Har det för boplats och utrymme för kärlek blivit trängre
Vi brukade äta glass i söderbacken
Du stod alltid länge och försökte välja
Tillslut valde du alltid vanilj
På sin höjd chocklad
Du var rädd att förlora
Rädd att vinna
Tänk om vaniljen var extra vaniljig denna gången
Tänk om du missade något
Tänk om ditt liv blev i oordning
Mer än det redan var alltså
Du höll kontrollen över en enda sak i ditt liv
Smaken på glassen
Under våra promenader från söder tappade du oftast glassen
Hälften på marken och hälften på dej själv
Du var charmig
En borttappad pojke med skorna i handen
Ett offer efter den förödande branden
En sällsynt snäcka på stranden
Jag var din tillfyktsort
Din starka kronhjort
Den enda som skickade dej ett födelsedagskort
Så fort jag på dej slutar vänta
Börjar mitt liv igen
Och jag börjar leva
Men som ett brev på posten
Kommer du då till mej
Som den oundvikliga november morgonfrosten
Och när den förvirringen tar fart
Tänker jag på dej
Allt är så förgängligt
Allting kan brisera snart
Men du är oförstörd för mej
Tiden går min kompis fyller år
Tiden förändras med all rätt
Men det gäller väl som i Veronica bestämmer sej för att dö
Att bara hitta ett sätt
Att hitta rätt
Jag ska aldrig mera lägga mej
Med huvudet mot ditt hår
Och aldrig älska dej igen
Men som i Hjärterdams sista sång
Sparar jag också en hållplats för dåtid
Nära Söderbacken och mitt hjärtas innersta frid
Dit kan jag gå och sakna dej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar