måndag 16 november 2009

Måndagen är svart som kaffe.

Regnet häller ner, man sätter på te, tar på sig mormors raggsockar och sätter sig en stund i soffan. Låter tiden gå och värmen i kroppen stiger. Det riktigt hammrar mot fönsterbläckten, regnet. Jag är glad att det är regn, man kan sitta inne till regn. Joshua Radin spelas på hög volym. En bok läses. Idéer spånas till morgondagens möte. Jag funderar på aktiviteten att vänta på något. Hur länge är det okej att behöva vänta. Man tar upp stickningen som aldrig blir klar och disken som bara växer. Sen minns jag att det är måndag och jag behöver inte jobba ihjäl mej jag har faktiskt en hel vecka att göra det på.

Måndagen är svart som kaffe. Den går inte att se igenom. Men ibland är det vad jag gillar med den. Det finns charm med måndagar och det finns goda vänner som hjälper en igenom dessa dagar, när det behövs.

fredag 23 oktober 2009

drömmar och förhoppningar om regnbågar och avenyer

jag drömde om en tjej som kröp under möbler och stolar med ett snöre i handen, med ett kaffefilter längst ut. jag drömde om små människor under min säng. jag drömde om en lång promenad som slutade under vatten. jag drömde att jag somnade och inte vaknade. jag drömde om garn som omslöt världen och täppte till ozonhål. jag drömde att du var ett mongo. jag drömde att du bryggde kaffe. jag drömde att jag drack det svart fast än att jag inte gillar de svart. jag drömde om en tjej med ett kaffefilter i slutet på ett snöre under en stol.

betyder någonting någonsin någonting?

tisdag 20 oktober 2009

Ibland känner jag mej inte tillräcklig

Jag är dålig på vardag och duktig på fest
Usel på sånt som människor gör mest
Bara chilla och glömma bort det som inte är så viktigt
Men för dig vill jag klara allt det där
För dig vill jag lära mig vad som helst
För dig vill jag bli vad som helst. .. Vad som helst

fredag 16 oktober 2009

Livet är ett hav av hästar på fartyg utan segel, inga motorer, inga åror.

Det är den sextonde Oktober och jag har känt dig känns det som, längre än jag har. För fyra år sen visste jag inte att du fanns och vi gick inte samma vägar som idag. Och hela mitt liv har jag hållit så många människor i mitt resväskehjärta. Men nu när mitt hjärta känner ditt gick min rem runt resväskan sönder och alla rinner ut. För det enda jag vill tänka på är dej.

Jag minns när jag först såg dig. Du sa att jag hade fina tavlor. Jag sa jag hade längre hår förut. Du skrattade och log och sa: Jag är lite rädd att vara här. Innan vi träffas ska jag rengöra fönstrena mellan oss och skrapa bort lite gammal färg. Det är alltid det som är jobbigast att skrapa men det är nödvändigt för att man ska kunna se igenom fönstrena och inte fokusera på små färgbitar i mitten. Några fingeravtryck och dammet får dock bli kvar.

måndag 31 augusti 2009

Manual

"När jag går ifrån dig och är arg. Gå efter mig. När jag stirrar på dina läppar. Kyss mig. När jag puttar dig eller slår dig. Ta tag i mig och släpp mig inte. När jag börjar svära åt dig. Kyss mig och säg att du älskar mig. När jag är tyst. Fråga vad som står på. När jag ignorerar dig. Ge mig din uppmärksamhet. När jag drar mig ifrån dig. Dra tillbaka mig. När jag ser ut som värst. Säg att jag är vacker. När du ser att jag börjar gråta. Håll om mig och säg ingenting. När du ser mig gå. Smyg upp bakifrån och krama om mig. När jag är rädd. Skydda mig. När jag lutar mitt huvud mot din axel. Lyft upp mitt huvud och kyss mig. När jag tar ditt favoritplagg. Låt mig ha kvar det och sova med det en natt. När jag retar dig. Reta mig tillbaka och få mig och skratta. När jag inte hör av mig på ett tag. Försäkra dig om att allt är okej. När jag tvivlar på dig. Försvara dig med sanningen. När jag säger att jag tycker om dig. Så gör jag det mer än du någonsin skulle kunna förstå. Lita på mig. När jag tar din hand. Ta min och lek med mina fingrar. När jag berättar en hemlighet. Håll den hemlig åt mig. När jag tittar dig i ögonen. Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän jag gör det. När jag saknar dig. Sakna mig. När du krossar mitt hjärta. Försvinner aldrig smärtan. När jag säger att det är över. Vill jag fortfarande att du ska vara min."

en tjej skrev den här manualen en gång. jag läste den och tänkte att det skulle vara rätt tråkigt om allt var så här förutsägbart. eller?

tisdag 25 augusti 2009

en stillsam kväll har förflutit
det finns så mycket att glädjas för
man måste välja sina krig
välja att se det stora hela
istället för små petitesser
idag hade jag verkligen semester
jag har 6 sådana dagar kvar den här sommaren
de ska jag ta vara på

tisdag 18 augusti 2009

augustiregn mot ruta och kvällen lider, jag fryser, MEN! skrattar likväl :)

köksväntan trött kvällning
fäll in hovarna säger någon
ljusaste rum i hus röd knutat
plingplonggitarrandes som underhållning
tänkandes på henna och pemma
på spåret i bussen i planet
minst tiotusentals meter över mark
bada bada och drack gjorde vi en del
nu hemma men ändå längtan tillbaka
inge mer sånt nu på bra länge
men i tanken kramen pussen
älskar inte älskar
tänker på peter och brita
tänker att man kan om man kämpar
kämpar för kärlek och sånt som är värt
sånna som är värda
kärlek som vår
småflickor egentligen
små flickor med för stora skor
ibland men ibland alldeles lagomma skor
jag börjar glädjas åt en man
som tidigare inte gillats
jag tänker att det är upp till henne
stå sitt kast och kasta loss
vad än hon vill
man gör det man vill
det man tror är bäst
bästaste kanske kan hålla
jag hoppas faktiskt
känner empati och glädjs
gillar när allt blir oläsligt
och lyckan känns

måndag 17 augusti 2009

Åkrar och Himmel

När jag var ung såg jag åkrar och himmel
Jag hade en flickvän som bodde inunder
Hon hade ingen att dela sin kärlek med,
och jag var fjorton år, och vi gick nerför gatan med armarna knutna
Jag visade platsen där de sköt min pappa
Vi tog ett tåg ända till slutstationen och sen, sen tog vi tåget hem igen
Och vi lekte tafatt mellan träden i skogen och kom till ett fält där de hade nåt jordbruk,
satt vid en å, sög på grässtrån och log mot varann
Och jag fick ta på hennes hår
Och hon hade en kjol som var tunn, röd och liten,
och väckte en längtan i mig att ta av den. Hon sa:

"Vi kan vänta med sånt för vi älskar varann."
Jag kallade henne "stumpan" ibland

Och så en morgon när jag vaknade hade hon sett nåt slags ljus
Hon sa till mig:
"Du är precis som de andra, du.
Du ser på mig och du ler och ser ner på mig, men nu förstår jag.
Du är bara rädd för att jag ska veta hur du är,
förstå vad du tänker, stackars lilla du!
Att du bara är en ytlig mansgris. Ska jag suga av dig nu?
Dra åt helvete! Du, dörren är där."

Så jag åkte iväg mellan åkrar och himmel
och kom till en storstad där de pratade spanska
Drack lite vin på en trappa och umgicks
Nån sa:

"Du kan få bo med oss."

Och jag spelade höghus i en dockteater
och ramlade omkring, klottrade slagord med näsblod
Jag tänkte, Svensson, han glömmer att leva sitt liv
Med det finns andra än han
Det finns vi

Och så en morgon när jag vaknade var det ett jävla liv och
utanför stod föräldrar på rad och skrek
till alla barnen att de skulle sluta leka nu
och följa med dem i bilen och bli något
Jag såg mina vänner, med hariga ögon, och alla glada lögners slut
Jag skrek för jag var rädd
Jag skrek:

"Revolutionen kräver bara att ni inte åker hem!"

Det var då jag förstod att jag knappast kan låtsas
att mitt huvud är för stort och mina armar för smala
Så jag skaffade ett jobb, skyfflade sand genom ett hål i en vägg
Fem dagar, åtta timmar
Min chef var en gubbe med ögon som knivar
Han satt där och stirrade i nio månader
Sen sa han:

"Lägg ner din spade och gå härifrån! Vem tror du du försöker lura?"

Så jag gick därifrån och jag ringde min mamma
I bakgrunden hörde jag någon leka hundvalp
Hon finssade och sa:

"Det blir bra, det du gör med ditt liv, men jag har inte tid nu."

Men jag frågade ändå:

"Mor, hur var jag som liten?"

Hon suckade och sa:

"Det var längesen det, du
Du var det bästa jag visste, så rosig och rar
Du var väl som barn är mest. Du var glad."

Jag tänkte att vad skulle jag med sådana vaga ordalag,
så jag sprang ner till en lässal i innerstan
Jag sökte efter mig själv i deras databas,
men hittade inget och jag rev i mitt hår och skrek:

"Folket är törstigt, så folket det dricker.
Folket är hungrigt och äter.
Jag ser inte någon mening med mitt liv.
Kan jag inte sova nu?
Om nån vet nåt här, så räck upp en hand!"

När jag sen vaknade tjugo år senare
satt jag och stirrade på åkrar och himmel
och jag tänkte att "visst var det där lite viktigt en gång
Det är ändå ett kort liv för att vara så långt."

(Bästa låten i världshistorien)

torsdag 13 augusti 2009

Gravitation

något leder mig tillbaka.
till dig, till gävle.
tiden går aldrig för länge.
oavsätt vad jag säger eller gör.
känner jag fortfarande.
dig här och där.
jag dör, du lever.
jag lever, du dör.
du har hållt mig i schack.
osyndliga kedjor som fjättrat mig.
behåller mig, behåller dig.

Jag har aldrig velat något så här mycket.
Att drunkna i kärlek och inte känna annat än din värme.


låt mig fri bli, låt mig vara.
jag vill inte falla.
för dig, in i din gravitation.
står här, högt som jag planerat.
men du är kvar.
på mig, som parfym.
hela mig, gör mig fri.
när blir man fri från sån fångvaktare.
älskade mig gjorde du för att jag var stark.
och jag dig för din bräcklighet.
när jag trodde jag var stark.
var du starkare, vaggande.
inte hotande, lämnande.
vilandes, inslingrandes, telefonerandes.
du tittar ut genom fönstret och blir svag.
då blir jag stark, jämnvikt mellan oss.
jag bor på mina knän i gruset.
skrapsår och skorpor.
behöver bara stödet av marken under.
förstöker förklara, behovet.
ickestyrkan att hålla sig borta.
från dig.
jag är Din vän, älskare och momma.
du är ingen vän eller fiende.
men jag kan inte låta dig gå.
trots jag vet du är redo kanske.
vill säga lycka till på vägen.
sparka rumpan, ge kram.
kanske nästa år.
har hört att det ska bli ett bättre år ;)

tisdag 11 augusti 2009

innan sömn, dikt

bylsig vit stickad grektröjja
nyklippt gräs med regnstänk
kall oåtkomlig man i skjorta
sockerdrickatrött-sömnig i benen
mysmörker istället för norrlandsljus
rörig och påträngande granne
rosagrå granitvacker flicka
ingenstans smakar bryggkaffe så gott
som falurödfärg villa på landsbygd
förortsliten by utanför Gävle.

onsdag 29 juli 2009

vill man inte vara så här?

Exiciting
Experimental
Experience

låt oss dansa som Gill och låt oss vara som de tre orden.

fredag 24 juli 2009

Det får ta den tid det tar, om så tills tårarna tar slut.. när man gråter ut.

Min kropp är en pöl på ett golv
En trasa, knappt urvriden
Anna hade en vän med en bil
Men ingen stil
Linn var genomskinlig som plastfolie
Dante var svart i sinnet
efter allt han varit med om
Vem kan klandra honom för att vilja tappa minnet
Hannah var skör som havssalt
Och rädd för allt
Så arg och avundsjuk
Men egentligen var hon också
bara en knappt urvriden vaxduk
Du var så jävla svart och vit
Och den bästa jag legat med
Jag tog ett par steg till vänster
Såg dej passera och försvinna
Ner för Pers backe finns inga bekymmer
Nedför backen bor ingen vid namnet Per
Den enda som syns till där är du
I mina drömmar men aldrig på riktigt
Förutom den enda gången
Din ryggtavla som förvandlas
Till ett sista farväl mellan oss
Du vänder dej och vinkar
Jag bestämmer mig för att detta
Detta får bli slutet och inga fler kapitel får bli skrivna
Som du sa Livet pågår här och nu
Så ta dig samman, kära du
Världen väntar på din hand
Medan du sakta försvinner runt hörnet
Står jag kvar
För jag är väl som mamma alltid sagt
Anpassningsbar
Du har gått och kommit in i mitt liv
Skapat problem och gjort mej både explosiv och kreativ
Gett mej kärlek och drängt mej i svart
Kysst mej varm och dragit efter en kvart
Anpassningsbar är ett tråkigt ord
Kanske är jag inte det längre
Det enda jag vet är att i mitt hjärta
Har det för boplats och utrymme för kärlek blivit trängre
Vi brukade äta glass i söderbacken
Du stod alltid länge och försökte välja
Tillslut valde du alltid vanilj
På sin höjd chocklad
Du var rädd att förlora
Rädd att vinna
Tänk om vaniljen var extra vaniljig denna gången
Tänk om du missade något
Tänk om ditt liv blev i oordning
Mer än det redan var alltså
Du höll kontrollen över en enda sak i ditt liv
Smaken på glassen
Under våra promenader från söder tappade du oftast glassen
Hälften på marken och hälften på dej själv
Du var charmig
En borttappad pojke med skorna i handen
Ett offer efter den förödande branden
En sällsynt snäcka på stranden
Jag var din tillfyktsort
Din starka kronhjort
Den enda som skickade dej ett födelsedagskort
Så fort jag på dej slutar vänta
Börjar mitt liv igen
Och jag börjar leva
Men som ett brev på posten
Kommer du då till mej
Som den oundvikliga november morgonfrosten
Och när den förvirringen tar fart
Tänker jag på dej
Allt är så förgängligt
Allting kan brisera snart
Men du är oförstörd för mej
Tiden går min kompis fyller år
Tiden förändras med all rätt
Men det gäller väl som i Veronica bestämmer sej för att dö
Att bara hitta ett sätt
Att hitta rätt
Jag ska aldrig mera lägga mej
Med huvudet mot ditt hår
Och aldrig älska dej igen
Men som i Hjärterdams sista sång
Sparar jag också en hållplats för dåtid
Nära Söderbacken och mitt hjärtas innersta frid
Dit kan jag gå och sakna dej

onsdag 22 juli 2009

Ballongfararens morgon

känslan kommer över en och allt bara funkar. musiken flödar, konst blir gjord och det tas ingen skit på jobbet. det känns allt för 14 bast gammal att ta sån skit av tanter som inte vet vad de håller på med själv. men ja vet de är bara bittra och trötta och vill bara vara med barnbarnen som de snart kommer börja klaga på också men iaf. nu är det kväll klockan visar läggdags trots att termometern visar superdupernajsig vauteisommarnatten temperatur. imorn ska det visst regna. det ska jag ta vara på. skriva lite mer och ringa några vänner som inte är glömda men gömda.

timo räisänen vaggar mej till söms och jag återupplever gamla minnen från tidigare 2000-talet. timo var nämligen så 2005.

jag har fått sån skön jazzfeeling i mitt rum. lyssnar på marie bergman och njuter till regndroppar. tar ett glas rött och längtar till ett återseende med bandet i höst. då blir det vv (replokalen ;)) och mer rödvin och många goda skratt. det är med någon slag skräckblandad förtjusning jag ser på hösten. jag har en fantastisk avslappnad sommar men ingen av mina bästa vänner är i närheten av mej så jag kan lika gärna vara i umeå med mina kära där till hösten. T kommer bli så avundsjuk när jag imorn ringer och berättar att hela familjen har varit på La Italiano Cinque Trattoria och ätit examensmiddag. Grappa, lantbröd, mat och vin. vilken helkväll. got to love it.

föresten linnea. om du läser. jag träffade en tjej som kände Rickars Niemeli eller vad han hette. ;) halv åtta hos mej. jag måste nästan träffa karl. han verkar ju vara en legend. var det inte han din bror hade skrivit en låt om? den var ju grym. vilka underbara människor det finns. musiklaiska och omusikaliska. got to love that to. got to love a lot. :)

Dagens ord: Empati.
Dagens låt: Brett Dennen - Empathy song.
Dagens drink: Grappa.

tisdag 21 juli 2009

Klas

Säg aldrig så igen
Det gör ont i mig än
Jag ville verkligen vara din vän
Det var du som lät mig gå

Addison

idag satte jag ut emelie på pallen. och skrev i min addisonbok. där skriver jag ner allt som händer mej rent sjukdomsmässigt och försöker analysera och se mönster. försöker se om jag kan undvika upprepa jobbiga saker. som gör mej sjuk.

dagen har varit kylig. ledsam som halsduk lindar in alltför mörk höstdag. jag gör en pilgrimsfärd i vårt hus och upptäcker nya saker för varje steg. det gäller bara att titta med nya ögon. andra sätt finns. känna lite kanske lukta. jag vill aldrig lämna detta huset. imorn vill jag gå till jobbet och tjäna deg. men jag vill ha detta huset kvar i mitt liv för evigt. det ska bli ett nytt mål.

jag håller på att skriva en "bucket list". saker man vill göra innan man dör. jag ska inte dö än, hoppas jag. men jag tänker mej att det är så svårt att veta vad man vill så jag börjar skriva ner lite grejjer så får vi se om jag blir mer peppad, stressad eller besviken då jag inte lyckas.

förr trodde jag det fanns människor som skulle göra vad som helst för mej. nu vet jag att sådanna finns. käraste mamma och pappa. tänka att ni älskar oss barn så villkorslöst. ibland låtsas ni vara stränga och ryter till. men ni älskar oss alltid och gör alltid allt ni kan för att vi ska må bra. ni är inga curlingföräldrar, absolut inte. men ni är bäst. ni behöver inte berätta att ni gör det, men ni finns där för oss. alltid.

onsdag 1 juli 2009

I have set free my feet, from the brooken glas and concrete.

livet förändras var vi än går och jag visste såklart redan från början att det inte alltid skulle vara vi två.

på vägen som fortsatte förstod jag också, att oavsätt vad jag gör, kommer jag, när jag ser dej alltid vara och känna mej skör. det är sant. varje gång jag träffar dej eller pratar med dej, eller får ett livstecken så blir jag ett barn och en moder på samma gång och du får min värld att snurra. och jag känner mej viktig och bra. detta händer varje gång. och jag är för evigt tacksam, och glad, för att jag haft dej i mitt liv i snart ett decenium. för så mycket som jag lärt mej, om mej själv, när jag varit med dej. så mycket, har jag inte lärt mej med någon annan. idag insåg jag detta och en annan väldigt viktig sak. man kommer aldrig komma över någon som man tyckt om så mycket som jag tyckt om dej. man kanske faktiskt inte behöver göra det heller. jag behöver inte göra det. man kanske kan ha denna person med sej i minnena. jag kan ha dej med i minnet. det bra och det dåliga, i en speciell del av hjärtat.

man kan plocka rosen men lämna kvar taggen.

för det är taggen som får oss att blöda. inte själva rosen. rosen är bara, den rör oss inte på ett dåligt sätt. man kan ha kvar rosen. så från och med nu så kommer jag ha dej kvar. jag tänker inte försöka bli av med dej mer, för jag har verkligen försökt och det har egentligen bara gjort saken värre. jag älskar dej. jag kommer ha dej kvar. som en postitlapp i huvudet. nu när jag har tagit alla mina känslor och minnen i handen och låter de promenera bredvid mej. så låter jag dej vara kvar. jag låter dej bara vara och känslorna och minnena får promenera bredvid mej så länge de har lust...

söndag 28 juni 2009

peace and löve, kanske sista gången

grusplanscamping möter kurt cobain möter bröderna lejonhjärta möter artisteliten möter oslagbart väder möter kärlek och insikt möter efterlängtad sömn.

lördag 6 juni 2009

22.35

Jag får höra att du lever då och då ifrån en vän.
Och det verkar som att allting är okej.
Men jag undrar om du nån gång vill tillbaks dit igen.
Du kanske undrar över mej?
Du kanske undrar över mej..

söndag 17 maj 2009

maj

min hud luktar bränd och jag är full av fräknar. i ansiktet. jag fick gräsfläckar på mina byxor men jag bryr mej inte. då vet man att vintern har varat för länge. att mörkret har tagit det bästa från en. var man än tittar från min fönster ser man på min gata människor som äter glass och grillar korv. jag och grannarna ska grilla senare också. T sover bara och vägrar komma ur sitt lilla näste som hon byggt under förmiddagen. jag låter henne ligga. det är svårt att motivera.

jag är trött i kroppen men inte i huvudet. förkylningen är väl inte riktigt ur kroppen än. igår fick jag mail från ett inte helt oväntat håll. jag skickade lite fylle-sms för ett tag sedan och fick svar. nu fick jag också en förklaring på svaret. sånt gillar jag. när folk fattar att de har varit väldigt kryptiska (eller jävligt tydliga men vi vanliga dödliga tror att det står tusen undermeningar i ett ynka sms) så att de skickar en förklaring och ett förlåt. tänk att vi så ofta ber om förlåtelse. gör vi så ofta fel eller är vi bara rädda att såra eller bli sårade?

nej och förlåt. det är välanvända ord. nästa gång jag säger förlåt ska jag fundera lite först. vad ber jag ursäkt om. min existens eller för något jag faktiskt gjort fel.

Dagens låt: Simon & Garfunkel - For Emily, Whenever I May Find Her.

lördag 18 april 2009

ctrl alt delete

jag önskar att jag hade en tro, det skulle kännas tryggt.

för ett år sen var allt så annorlunda. för ett år sen var jag inte samma människa jag är idag på många sätt. med tiden lär man sig att allt inte är så svart och vitt som man ibland tror. det finns många saker i mitt inre som jag inte tar tag i. saker jag lägger på hög och låter gro ett tag. saker och ting förträngs och tas inte upp, men man glömmer aldrig. varför blir man upprörd och vad är själva kärnan av ens olika problem? om man skulle veta kärnan skulle man vara upprörd då? och vad är svaghet för någonting egentligen? att vara svag för någonting. vad innebär det.

om jag hade en tro. så kanske de inte alls skulle vara mer tryggt än det är nu. det känns som att mitt huvud inte fungerar. min kropp svarar inte på rätt sätt och när jag ska simma frammåt kan inte mina armar och ben kommunicera och jag sjunker under ytan. jag letar fel och hittar inget. jag behöver en ledtråd. jag önskar att jag kunde hitta orden och skriva om vad som händer. men jag får inte ur mig det och jag tror jag behöver lite perspektiv. men hur får man det?

lördag 21 mars 2009

fredag 6 februari 2009

Till Mamma

Himlen faller ner, det svider till där kniven skar, både du och jag har varit vaken många nätter, känt om hjärtat sitter kvar. Vi måste lita på imorgon, som en troende tror. Och inte tänka på vad vi annorlunda kunde gjort, om vi gått i andra skor.

Kämpa på. Jag älskar dej Mamma. /E

fredag 30 januari 2009

Janurari snart vår

Allas våra hjärtan är väl egentligen sköra och vassa som skaren? Och de smälter väl lika lätt som isen i drinken i glaset som vi lämnat i baren?

Här uppe ligger vintern hård över älven och ljuset varar bara några timmar. Jag ser ut över den vita snön där månen och stjärnorna igår glimmade så. Allas våra hjärtan är väl egentligen gjorda av snö, och lika yvigt och vackert som nysnön yr de runt när det blåser. Som ett täcke som far och sliter och jag rycker till och vrider mej i mina neuroser.

Om våren så talar vi om hösten och om de moln som väntar bakom skogen. Sen pratar vi med annan röst om att alltid vara konsten trogen.

torsdag 29 januari 2009

Kanske inte för sent för edelweis

En symfoni för våren 2007 som bara finns en gång. En sång för låten du kallar ditt liv, även om det ibland känns som en kniv inuti. En elegi för natten som skriker ja, och morgondagen som skriker nej, och för den där första gryningen i dina armar då våren blommade medan din stereo harmoniserar hela livet. Då kunde man aldrig bli för stenad.

En dikt för elden som bränner ut mig och för sista kulan i pistolen. För Kowalski med foten på pedalen, för både dina och mina fötter in the gutter. En ballad för ditt hjärta i din älskades händer och en ballad för att du håller liv i mitt rainman hjärta. En melodi om när Kärleken är på din sida, och för den sista sorgliga drinken. En vers om när snön gömmer gravstenar och soptunner. För de redan glömda besvikelserna.

En fanfar för vänskap som varar livet ut. En för dej och en för mej. Ett skaldestycke om en dammig buss som tar oss från kust till kust och en för alla tappra frälsningsarmé musikanter. En komposition för hennes leende och för räddaren i nöden. Ett musikstycke om vad som händer när man satsar allt man har på travets tröttaste krake, för att satsa det sista på mirakel.