idag satte jag ut emelie på pallen. och skrev i min addisonbok. där skriver jag ner allt som händer mej rent sjukdomsmässigt och försöker analysera och se mönster. försöker se om jag kan undvika upprepa jobbiga saker. som gör mej sjuk.
dagen har varit kylig. ledsam som halsduk lindar in alltför mörk höstdag. jag gör en pilgrimsfärd i vårt hus och upptäcker nya saker för varje steg. det gäller bara att titta med nya ögon. andra sätt finns. känna lite kanske lukta. jag vill aldrig lämna detta huset. imorn vill jag gå till jobbet och tjäna deg. men jag vill ha detta huset kvar i mitt liv för evigt. det ska bli ett nytt mål.
jag håller på att skriva en "bucket list". saker man vill göra innan man dör. jag ska inte dö än, hoppas jag. men jag tänker mej att det är så svårt att veta vad man vill så jag börjar skriva ner lite grejjer så får vi se om jag blir mer peppad, stressad eller besviken då jag inte lyckas.
förr trodde jag det fanns människor som skulle göra vad som helst för mej. nu vet jag att sådanna finns. käraste mamma och pappa. tänka att ni älskar oss barn så villkorslöst. ibland låtsas ni vara stränga och ryter till. men ni älskar oss alltid och gör alltid allt ni kan för att vi ska må bra. ni är inga curlingföräldrar, absolut inte. men ni är bäst. ni behöver inte berätta att ni gör det, men ni finns där för oss. alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar