Du lägger din förtrollning utan svek och obehag. Du studsar fram som skum på vågen med min dragningskraft som lag. Din viskning är ett vackert ord, ditt skrik är en fanfar. Till lusten och den röda leken, och till drömmarna du har. Egentligen talar vi inget konstigt språk och vi tvivlar ingenstans. För vi vet att blir det inte nu, då blir det inte alls. Så kom nära, kom så nära du kan. Ingenting hindrar dig, kom, ta min hand. Så nära är det enda vi kan, ingenting eller ta min hand.
Som klippan bryter vågen, så kastas jag mot skyn. Och du lyser som en fyr i natten och lär mig medan du styr. Att min lycka är en vacker röst, min sorg ett instrument. De spelar mina sånger nu, och de berättar vad som hänt. De sjunger på ett eget språk, och de tvivlar ingenstans. För de vet att blir det inte nu, så blir det inte alls. Så kom hem och kom nära.
Jag säger det försiktigt att jag saknar dig ibland. Som om jag var ett regn på havet som aldrig finner land. Och jag vill vara kvinna nu och du ska va min man. Dina ögon speglar det du läser i min hand. Och där står det på ett annat språk, ett språk vi inte kan. Där står att blir det inte nu, blir det inte alls.
1 kommentar:
Jag fick veta att jag inte kan få barn.
Skicka en kommentar