jag tror jag har nått. det kliar. det värker. det går inte över. jag kan inte göra något för att minska värken, smärtan, klådan. jag tror jag har nått. det fungerar så här. var tredje dag mår jag okej. ingen värk, ingen ångest. var tredje dag. de andra dagarna emellan mår jag skitdåligt. jag vet inte vad det är. ingen vet vad det är. jag kan inte prata med mina föräldrar. jag kan inte prata med många andra heller. det har hänt nått helt fantastiskt och jag kan inte glädjas. jag känner mig riktigt usel på grund av detta. jag vill glädjas. tåras av glädje. jag vill kramas. men istället skriker och slåss jag. spika spikar på min kropp så ingen kan komma nära. det är faktiskt helt sant. inget hittepå. det är så sant det kan bli. och stackars mamma som försöker kramas hela tiden. krama bort smärtan. men blir stucken hela tiden. jag försöker le. eller jag försöker att inte gråta och inte prata med någon så kanske ingen märker. men det märks och inget funkar.
verkligen ingenting funkar.
