Regnet häller ner, man sätter på te, tar på sig mormors raggsockar och sätter sig en stund i soffan. Låter tiden gå och värmen i kroppen stiger. Det riktigt hammrar mot fönsterbläckten, regnet. Jag är glad att det är regn, man kan sitta inne till regn. Joshua Radin spelas på hög volym. En bok läses. Idéer spånas till morgondagens möte. Jag funderar på aktiviteten att vänta på något. Hur länge är det okej att behöva vänta. Man tar upp stickningen som aldrig blir klar och disken som bara växer. Sen minns jag att det är måndag och jag behöver inte jobba ihjäl mej jag har faktiskt en hel vecka att göra det på.
Måndagen är svart som kaffe. Den går inte att se igenom. Men ibland är det vad jag gillar med den. Det finns charm med måndagar och det finns goda vänner som hjälper en igenom dessa dagar, när det behövs.
