tisdag 30 september 2008

Berg & dalvana

Det verkar som att alla telefonlinjer har descenderat. Gatubelysningen har antingen aldrig börjat lysa eller gett efter för det jordiska. Någon har glömt ett brinnande ljus. Någon glömmer stanna upp, du glömde att säga ”jag älskar dej”. Men jag förlåter dej. Som jag alltid gör. Allting som hänt oss går igen, och kommer tillbaks. En dag har kanske allt det här glömts bort. Men för nu vet du att jag har rätt och du har fel. Ibland känns det som att vårt förhållande är en stor monolog och jag känner att jag inte har tid med all din skit. och Ja, ja jag vet vad vi förlorat. Men jag vet också att du vet, jag har rätt och du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll, för oss. Men okej nu har du chansen, nu har du min fulla uppmärksamhet säg nånting, säg nånting nu. Som sista chansen i kyrkan som jag antagligen kommer ta när du gifter dej med fel person. Så säg någonting, för du vet jag får panik av dina tårar. Gör nånting nu. Nå mej, förstör någonting, slå mig, vad som helst, förstör någonting, jag överlever nog. Så efter alla löften och lögner, all kärlek och svek. Efter alla brev med upprivna känslor och krav, uppgivna rop på hjälp och kärleksförklaringar, måste jag fråga dej nu, innan du ställer dej upp i kyrkan på mitt bröllop, om du verkligen kommer finnas, om vi skulle satsa, om vi skulle ”go all in”;

När jag blir grå, när jag faller orkar du för två? När idag blir igår, kommer du att älska mig ändå? Jag lovade att jag alltid skulle vara den som stod bakom dig. Och jag skulle alltid svara när du kallade på mig. Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg, jag skulle alltid, alltid, alltid vara.

Står du fortfarande för samma sak? Varje år kommer vår tid igen, misstag upprepas, kärleken blir mer än eld som falnar men fortfarande glöder. En dag kanske all vår historia förintar sej själv. Det är självklart att vi längtar oss tillbaka, till allt vi var och allt vi gjorde. Men ibland skrämmer du mej, genom att säga att du är rädd att man glömmer allt. Som vi glömde hur mycket vi älskade varandra. Men snälla för nu, håll ut. Och glöm inte. Stå ut med mej, jag behöver dej, stå ut med mej. Håll ut. Jag behöver dej.

Jag älskar dej.

Inga kommentarer: