Jag kommer ihåg första gången jag var hos en läkare då jag fått diagnosen Addisons sjukdom. Jag var 19 år och var i en fas i livet där jag tyckte det var väldigt roligt att festa och vara ute hela nätterna med kompisar. Jag frågade läkaren angående sjukdomen och hur det var med ämnet alkohol. Han svarade att det är som för alla andra att det är bra med måttfullhet. Ett glas rött skadar inte men eftersom att det har en vätskedrivande effekt är det inte så bra i för stora mängder. Speciellt inte för någon som inte sparar salter och vätska på ett naturligt sätt.
Vid ett inläggningstillfälle på Infektionsavdelningen på Gävle sjukhus pga magsjuka berättade en sköterska för mig att hon var van vid att ta hand om unga patienter med Addisons sjukdom. De fick kriser pga att de druckit för mycket alkohol. Ofta fanns det samband med kräkningar och att de inte fått i sig tillräckligt med vatten och salt. De blev helt enkelt uttorkade och klarade inte av att återhämta sig själva. Hon hade till och med varit med om en ung person som dött i en sådan kris. Det är skrämmande. Det känns som att vi behöver mer information om hur alkohol påverkar oss för att vi ska kunna arbeta förebyggande med detta.
Jag kan bara gå till mig själv och mina vänner att det har förekommit tillfällen då vi druckit för mycket. Utan att antyda att det är bra att dricka för mycket så får detta mig ändå att tänka på att det kan vara tufft att som ung ha en kronisk sjukdom och inte kunna delta i alla aktiviteter med sina jämlikar. Med mer information om detta kanske fler unga med Addisons sjukdom på ett bra sätt skulle kunna hantera alkohol och situationer som anknyter till alkohol.
Men hur mycket är för mycket alkohol? Det känns så individuellt och för mig skiljer det sig även från dag till dag. Ibland klarar jag inte ens att dricka ett glas vin så mår jag illa redan samma kväll. Jag skulle så himla gärna ha någon slags mätare så jag kunde mäta mina elektrolyter (salter) ungefär på samma sätt som diabetikerna mäter sitt blodsocker. Detta för att se om det är en okej dag för att ta ett par glas vin eller inte. Givetvis kan jag dricka en massa och äta salt förebyggande men det är inte alltid så lätt med kom-i-håget och planeringen. Ständigt denna planering. På vissa plan i livet är det en stark sida hos mig och jag hoppas jag håller på att utvecklar det mer så att jag får ordning mer och mer men ännu är jag inte riktigt där.
Jag kan nu mera utan tonårshormoner, grupptryck och en lite mer mild partynerv förstå med mitt sunda förnuft att för mycket alkohol är inte bra för någon och speciellt inte bra för mig som har Addisons sjukdom. Men då var det svårare. Det är ständigt ett samarbete med kroppen som kan vara svårt att ställa in sig på och acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar