Igår körde jag hem min mamma från en fest vi varit på tillsammans. I bilen pratade vi om livet och om hur allt har blivit. Både det bra och det dåliga. Vi pratade om kärlek, giftemål, osäkerhet, sjukdom och hälsa. Det var ett fint samtal. När vi var framme pussade hon mig godnatt och hon gick in och jag åkte vidare i bilen. På vägen tillbaka till stan så fortsatte jag att fundera över vårt samtal. På den korta bilturen vi åkt hade vi hunnit prata om väldigt mycket, däribland hur man ska leva för att ha ett gott liv. Jag känner att jag inte kan säga att jag fram tills nu har levt ett sådant liv. Trots att jag har en autoimmun sjukdom som påverkar mig rätt mycket oavsett om jag förstår det eller ej så har jag inte levt som om jag var sjuk. Och det är klart att man inte ska leva som om man är sjuk men man ska leva bra utifrån de förutsättningar man har. Och mina förutsättningar är så att jag inte har några binjurar kvar. Jag har inget försvar i kroppen för stress och sjukdom utan jag får förlita mig helt på mina mediciner. När jag äter mina mediciner så hålls min sjukdom på en bra nivå men det är inte som förrut, det är inte normalt, vad normalt nu är. Det är inte som innan jag fick Addisons sjukdom. Nu känns det dock som om jag har en väldigt grumlig bild av hur det var när jag inte hade sjukdomen för det var flera år innan jag fick diagnosen som jag troligtvis var sjuk och höll på att förlora mer och mer funktion i binjurarna. Det känns väldigt konstigt. Konstigt att det var så annorlunda förrut men att jag inte kan sätta fingret på hur det var.
När jag satt i bilen så kom det en låt på radion och jag hade grönt ljus i varje korsning. Det kändes filmiskt och som om jag hade flyt. Det kändes som de sa i låten: "Det här är världens ände, det är här det vänder..". Kanske är det så att nu har jag fått tillräckligt med sjukdomar (4st autoimmuna). Kanske har jag stressat färdigt nu och kan försöka återskapa balans i min kropp och i min själ. Det slog mig att jag inte kommer ihåg senaste sommaren som jag var ledig. Visst har jag varit ledig en vecka eller två men jag har alltid jobbat mellan studier och jobb. Jag har inget minne av att vara barn och ta det lugnt och bada och leka och ja vad gör man på sommaren om man är ledig? Är ledig och tar det lugnt och tar hand om sig själv. Jag har faktiskt inget minne någonsin av att jag har tagit hand om mig själv. Det är sorgligt för även om jag inte skyller alla mina sjukdomar på mig själv så tror jag att min kropp varit i sån obalans att jag definitivt möjliggjort för immunförsvaret att vara överaktivt och nedbrytande istället för friskt och uppbyggande.
Så kanske när jag nu förstått hur en hel del saker ligger till så kan jag ta hand om mig själv lite bättre. Kanske kommer jag vara ledig i sommar. Kanske är detta världens ände, här där det vänder. Jag hoppas på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar