Idag hörde jag en kvinna säga att "otur följs av otur". Jag funderade över det. Det är något som återkommit i diskussioner med personer som hjälper mig med min rehabilitering. Och då ska jag väl tillägga för att göra detta lättare att förstå att jag får rehabilitering för att jag har varit så himla himla nergången och sjuk. Jag fick som sagt Addison-diagnosen 2006. Sedan dess har det varit många hållplatser med ytterligare sjukdomar. 2011 konstaterades den senaste som förhoppningsvis också är den sista. Den hade troligtvis legat och grott och försämrats i ett par år den med precis så som Addisons sjukdom gjorde för mig. Liksom legat och pyrt ett par år och brytit ner kroppen.
Detta innebar att jag blev mycket nergången och väldigt sjuk. Läkarna beskrev för mig att beroende på hur nergången man blir så är det olika hur snabbt man kan bli frisk och pigg igen. Idag tycker jag att det låter rätt logiskt. 2011 hörde jag vad de sa men förstod inte ett enda ord. Jag hörde att jag hade varit sjuk under en lång tid och det skulle krävas mycket tid för att jag skulle bli frisk igen men jag kunde inte förstå det. Det är i alla fall tydligt på mina handlingar att jag bara körde på som vanligt, försökte köra på som vanligt, det gick ju inte så bra märkte jag snabbt. Oavsett så fattade jag inte, jag skyllde återigen på att jag var lat och/eller deppig och att det var därför jag inte orkade. Att det var därför som jag inte mådde bra.
Det har tagit mig lång tid att förstå. Läkaren har upprepat samma meningen om återhämtningen och hur lång tid det tar om man har varit så nergången som jag varit ungefär 5 gånger sedan dess och sista gången tror jag det tog. Men nu har jag hunnit bli mycket piggare och orkar 10 gånger mer än jag gjorde mars 2011. Det känns som att jag även ser saker lite klarare nu än när jag var mitt i all sjukdom och allt jobbigt.
Så för att gå tillbaka till ämnet otur följs av otur. I min rehabilitering har vi pratat en hel del om detta. Att jag har en autoimmunsjukdom, att jag har fått ännu fler autoimmuna sjukdomar. Att jag har under min hittills korta levnadstid levt ett väldigt stressigt liv. Stressat väldigt mycket i onödan. Min första "otur" eller min första konsekvens av det livet jag levde va Addisons sjukdom. Därefter följde "oturen" eller konsekvenserna. Och det var flera "oturer"/konsekvenser/sjukdomar. Nu när jag börjat uppmärksamma detta så hoppas jag att jag kan förändra mitt liv. Minska på stressen och förhoppningsvis på konsekvenserna av den stress jag utsatts/utsatte mig själv för. Jag vet, eftersom att jag själv är kunnig inom fysiologin, att det inte är så enkelt att man orsakar sig alla "oturer" eller konsekvenser själv. Men jag tror ändå att genom att bli medveten kring sin situation kan man förbättra den. Och det håller jag på att försöka göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar