brev från din bakgård

jag hade suttit på din bakgård hela natten. bland en flock kannibaler, jag ryser för jag hör ännu skratten. tillsammans blev dom självlysande av Pepsi Cola, precis som du nu framför mej. du kanske inte vet vad jag menar. men det spelar kanske ingen roll längre. det är iallafall vad du med dina gärningar visat. det dom tror är äkta pärlor är egentligen stenar. och med hånet som språk och hänsynslösheten som religion så visas detta.

blonda lockar -
ett tidsfördriv att dö för
som jag minns det

men inte ens blondinen var äkta, du som drack tequila ur skon. jag sa till mej själv för första gången: "Blotta aldrig någonsin någonting Låt dom inte få en upp på dej, för då har du ingenting”. jag gav ett tips jag aldrig trodde jag skulle ge till någon. för jag är inte en sån människa. jag är inte fylld av hat. men nu kände jag något jag aldrig trodde jag skulle känna. du hade väckt något i mej som kändes oåterkalleligt. ett sånt svek var oåterkalleligt.

okej allt det jag säger nu kan användas mot mej, om och om igen men jag bryr mej inte längre. för det har kommit till en sån gräns att jag inte ens vet om jag litar på mej själv. inte heller en vän. så där bland cirkussällskapet i sina brokiga kläder, där satt du med tungan mot avtryckarn lätt som en fjäder. en sån fruktansvärd feg person. men nu har du din chans att berätta vad jag har gjort. vad har JAG gjort för att någonsin kunna reta dej så? OKEJ! jag la mitt hjärta på bordet och sa: "Varsågod ta det eller gå". var det att reta dej? för du måste känt dej retat för att kunna bete dej så svinigt som du gjort. annars kan din beteende varken förklaras eller förlåtas.

men det är klart vi lever ju i ett fritt land. det sa i alla fall din vän. men just därför ber jag dej lämna mej ifred. se det inte som ett hot, se det som ett TIPS. du borde verkligen gjort något med ditt liv när du kunde. du som visste så mycket, men jag lovar det hinner ifatt dej nån gång. för du älskar bara makten och allt som den kan ge dej. så du går över lik när du borde falla ner på knä och be. nej, du kan inte älska nån. kanske knulla, men inte älska nån alls. och visst är honungen söt och god just i stunden men snart ska den fastna i din hals!

jag tror inte människor är något man samlar som tuggummikort. du vet, ett liv utan beröring kan vissna väldigt fort. men dansa du, om du tror det hjälper, dansa tills dom döda står upp. du är som en hare i ett hårkors, som en flyende hund i galopp. jag vill inte falla för cynismer och ta ord som hata i min mun, men just nu kan jag ärligt säga att jag har svårt för att inte göra ett undantag. för de du genom åren gjort och sagt, många stunder. så för nu glöm bort mitt namn, ring inte mer och ha det så bra. jag har några gamla drömmar kvar precis som du, skillnaden är att jag skriver nya drömmar nästan varenda dag. jag har suttit på din bakgård allt för många år. jag har suttit där och hört skratten. men där fanns ingen tröst bara rus som räcker över natten.

jag älskade dej och jag var verkligen din vän. inget mer, inget mindre.