måndag 31 augusti 2009

Manual

"När jag går ifrån dig och är arg. Gå efter mig. När jag stirrar på dina läppar. Kyss mig. När jag puttar dig eller slår dig. Ta tag i mig och släpp mig inte. När jag börjar svära åt dig. Kyss mig och säg att du älskar mig. När jag är tyst. Fråga vad som står på. När jag ignorerar dig. Ge mig din uppmärksamhet. När jag drar mig ifrån dig. Dra tillbaka mig. När jag ser ut som värst. Säg att jag är vacker. När du ser att jag börjar gråta. Håll om mig och säg ingenting. När du ser mig gå. Smyg upp bakifrån och krama om mig. När jag är rädd. Skydda mig. När jag lutar mitt huvud mot din axel. Lyft upp mitt huvud och kyss mig. När jag tar ditt favoritplagg. Låt mig ha kvar det och sova med det en natt. När jag retar dig. Reta mig tillbaka och få mig och skratta. När jag inte hör av mig på ett tag. Försäkra dig om att allt är okej. När jag tvivlar på dig. Försvara dig med sanningen. När jag säger att jag tycker om dig. Så gör jag det mer än du någonsin skulle kunna förstå. Lita på mig. När jag tar din hand. Ta min och lek med mina fingrar. När jag berättar en hemlighet. Håll den hemlig åt mig. När jag tittar dig i ögonen. Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän jag gör det. När jag saknar dig. Sakna mig. När du krossar mitt hjärta. Försvinner aldrig smärtan. När jag säger att det är över. Vill jag fortfarande att du ska vara min."

en tjej skrev den här manualen en gång. jag läste den och tänkte att det skulle vara rätt tråkigt om allt var så här förutsägbart. eller?

tisdag 25 augusti 2009

en stillsam kväll har förflutit
det finns så mycket att glädjas för
man måste välja sina krig
välja att se det stora hela
istället för små petitesser
idag hade jag verkligen semester
jag har 6 sådana dagar kvar den här sommaren
de ska jag ta vara på

tisdag 18 augusti 2009

augustiregn mot ruta och kvällen lider, jag fryser, MEN! skrattar likväl :)

köksväntan trött kvällning
fäll in hovarna säger någon
ljusaste rum i hus röd knutat
plingplonggitarrandes som underhållning
tänkandes på henna och pemma
på spåret i bussen i planet
minst tiotusentals meter över mark
bada bada och drack gjorde vi en del
nu hemma men ändå längtan tillbaka
inge mer sånt nu på bra länge
men i tanken kramen pussen
älskar inte älskar
tänker på peter och brita
tänker att man kan om man kämpar
kämpar för kärlek och sånt som är värt
sånna som är värda
kärlek som vår
småflickor egentligen
små flickor med för stora skor
ibland men ibland alldeles lagomma skor
jag börjar glädjas åt en man
som tidigare inte gillats
jag tänker att det är upp till henne
stå sitt kast och kasta loss
vad än hon vill
man gör det man vill
det man tror är bäst
bästaste kanske kan hålla
jag hoppas faktiskt
känner empati och glädjs
gillar när allt blir oläsligt
och lyckan känns

måndag 17 augusti 2009

Åkrar och Himmel

När jag var ung såg jag åkrar och himmel
Jag hade en flickvän som bodde inunder
Hon hade ingen att dela sin kärlek med,
och jag var fjorton år, och vi gick nerför gatan med armarna knutna
Jag visade platsen där de sköt min pappa
Vi tog ett tåg ända till slutstationen och sen, sen tog vi tåget hem igen
Och vi lekte tafatt mellan träden i skogen och kom till ett fält där de hade nåt jordbruk,
satt vid en å, sög på grässtrån och log mot varann
Och jag fick ta på hennes hår
Och hon hade en kjol som var tunn, röd och liten,
och väckte en längtan i mig att ta av den. Hon sa:

"Vi kan vänta med sånt för vi älskar varann."
Jag kallade henne "stumpan" ibland

Och så en morgon när jag vaknade hade hon sett nåt slags ljus
Hon sa till mig:
"Du är precis som de andra, du.
Du ser på mig och du ler och ser ner på mig, men nu förstår jag.
Du är bara rädd för att jag ska veta hur du är,
förstå vad du tänker, stackars lilla du!
Att du bara är en ytlig mansgris. Ska jag suga av dig nu?
Dra åt helvete! Du, dörren är där."

Så jag åkte iväg mellan åkrar och himmel
och kom till en storstad där de pratade spanska
Drack lite vin på en trappa och umgicks
Nån sa:

"Du kan få bo med oss."

Och jag spelade höghus i en dockteater
och ramlade omkring, klottrade slagord med näsblod
Jag tänkte, Svensson, han glömmer att leva sitt liv
Med det finns andra än han
Det finns vi

Och så en morgon när jag vaknade var det ett jävla liv och
utanför stod föräldrar på rad och skrek
till alla barnen att de skulle sluta leka nu
och följa med dem i bilen och bli något
Jag såg mina vänner, med hariga ögon, och alla glada lögners slut
Jag skrek för jag var rädd
Jag skrek:

"Revolutionen kräver bara att ni inte åker hem!"

Det var då jag förstod att jag knappast kan låtsas
att mitt huvud är för stort och mina armar för smala
Så jag skaffade ett jobb, skyfflade sand genom ett hål i en vägg
Fem dagar, åtta timmar
Min chef var en gubbe med ögon som knivar
Han satt där och stirrade i nio månader
Sen sa han:

"Lägg ner din spade och gå härifrån! Vem tror du du försöker lura?"

Så jag gick därifrån och jag ringde min mamma
I bakgrunden hörde jag någon leka hundvalp
Hon finssade och sa:

"Det blir bra, det du gör med ditt liv, men jag har inte tid nu."

Men jag frågade ändå:

"Mor, hur var jag som liten?"

Hon suckade och sa:

"Det var längesen det, du
Du var det bästa jag visste, så rosig och rar
Du var väl som barn är mest. Du var glad."

Jag tänkte att vad skulle jag med sådana vaga ordalag,
så jag sprang ner till en lässal i innerstan
Jag sökte efter mig själv i deras databas,
men hittade inget och jag rev i mitt hår och skrek:

"Folket är törstigt, så folket det dricker.
Folket är hungrigt och äter.
Jag ser inte någon mening med mitt liv.
Kan jag inte sova nu?
Om nån vet nåt här, så räck upp en hand!"

När jag sen vaknade tjugo år senare
satt jag och stirrade på åkrar och himmel
och jag tänkte att "visst var det där lite viktigt en gång
Det är ändå ett kort liv för att vara så långt."

(Bästa låten i världshistorien)

torsdag 13 augusti 2009

Gravitation

något leder mig tillbaka.
till dig, till gävle.
tiden går aldrig för länge.
oavsätt vad jag säger eller gör.
känner jag fortfarande.
dig här och där.
jag dör, du lever.
jag lever, du dör.
du har hållt mig i schack.
osyndliga kedjor som fjättrat mig.
behåller mig, behåller dig.

Jag har aldrig velat något så här mycket.
Att drunkna i kärlek och inte känna annat än din värme.


låt mig fri bli, låt mig vara.
jag vill inte falla.
för dig, in i din gravitation.
står här, högt som jag planerat.
men du är kvar.
på mig, som parfym.
hela mig, gör mig fri.
när blir man fri från sån fångvaktare.
älskade mig gjorde du för att jag var stark.
och jag dig för din bräcklighet.
när jag trodde jag var stark.
var du starkare, vaggande.
inte hotande, lämnande.
vilandes, inslingrandes, telefonerandes.
du tittar ut genom fönstret och blir svag.
då blir jag stark, jämnvikt mellan oss.
jag bor på mina knän i gruset.
skrapsår och skorpor.
behöver bara stödet av marken under.
förstöker förklara, behovet.
ickestyrkan att hålla sig borta.
från dig.
jag är Din vän, älskare och momma.
du är ingen vän eller fiende.
men jag kan inte låta dig gå.
trots jag vet du är redo kanske.
vill säga lycka till på vägen.
sparka rumpan, ge kram.
kanske nästa år.
har hört att det ska bli ett bättre år ;)

tisdag 11 augusti 2009

innan sömn, dikt

bylsig vit stickad grektröjja
nyklippt gräs med regnstänk
kall oåtkomlig man i skjorta
sockerdrickatrött-sömnig i benen
mysmörker istället för norrlandsljus
rörig och påträngande granne
rosagrå granitvacker flicka
ingenstans smakar bryggkaffe så gott
som falurödfärg villa på landsbygd
förortsliten by utanför Gävle.