det känns som att man kör på "play it safe". när ämnet diskuteras så upplever jag att många kryddar starkt. att de faktiskt inte alls playar livet safe, att det tar risker och sätter sej på tåg, och bara gör saker. men om vi ska vara ärliga så är människor jävligt mainstream och följer strömmen. men vad tjänar vi på att spela alla spel som hamnar i våra händer, safe? ärade vare de som säger att vad du än gör med mej nu, så får du mej ändå. för vad är stolthet när det inte finns någon kärlek i våra liv? varför inte bara ge sej själv? men visst det finns även dem människor som ger och ger, slentrianmässigt. och då är såklart det mainstream. jag känner en tjej som inom ett par dagar kommer bli väldigt förvånad. och det är jag som kommer förvåna henne. måste bara hitta kraft och tillräckligt med pengar till ett frimärke. när ja får se hennes ansikte kommer det vara värt all tid och kraftsatsning i världen.
jag saknar therese. vi bor ihop och nu bor jag med någon annan tillfälligt. jag saknar henne. kan väl inte påstå att hon är min andra hälft. men vi har det jävligt bra ihop. och fan, ja skulle verkligen vilja vara där hon är just nu för vi har så kul. och när vi två dårar slår våra klockrena huvuden ihop så kan det inte bli mindre än perfekt. men inom sinom tid. så får även jag åka tillbaka till norrland. trodde aldrig jag skulle vilja det så intensivt. men alla strumpor har en avigsida. så även denna gävle-socka. godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar