Allas våra hjärtan är väl egentligen sköra och vassa som skaren? Och de smälter väl lika lätt som isen i drinken i glaset som vi lämnat i baren?
Här uppe ligger vintern hård över älven och ljuset varar bara några timmar. Jag ser ut över den vita snön där månen och stjärnorna igår glimmade så. Allas våra hjärtan är väl egentligen gjorda av snö, och lika yvigt och vackert som nysnön yr de runt när det blåser. Som ett täcke som far och sliter och jag rycker till och vrider mej i mina neuroser.
Om våren så talar vi om hösten och om de moln som väntar bakom skogen. Sen pratar vi med annan röst om att alltid vara konsten trogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar