De säger att varje tanke skapar en känsla som i sin tur ger en fysisk reaktion. Våra kroppar är ständigt i rörelse och på högvarv även om vi inte upplever det.
När ska vi varva ner och sluta producera hormoner? Troligtvis när vi är döda. Jag skulle vilja lära mig hur jag ska göra för att vara avslappnad, avspänd och inte full av hormoner utan att vara död. Jag känner en kille som är duktig på att slappna av, vara avspänd och inte alls full av hormoner. Men det är inte han är så hela tiden. Han kan ligga i en soffa en hel dag utan att bry sig, utan att komma ihåg att han har skolarbete eller ett dammigt golv. Men jag vet att dagen efter stressar han lite grann för att hinna med det han förbisåg dagen innan. Det kanske inte gör något för han har ju verkligen hunnit återhämta sig dagen innan. Det är sällan jag verkligen upplever att jag kan slappna av, vara avspänd och hormonfri. Och om jag någon gång slappnar av ordentligt så kan jag inte bibehålla den känslan länge för jag ser det dammiga golvet och studie-deadlinen som om de låg alldeles framför mig.
Jag gav en vän till mig råd igår. Jag rådde henne att vara ärlig med sig själv och försöka att göra saker för sig själv istället för andra. Från mitt inte så långa 26 åriga liv har jag fler erfarenheter än jag kan räkna och massor med bra input att ge andra. Jag är dock rätt dålig att ta till mig alla bra'iga råd själv. Det är dock något som jag verkligen vill. Så det ska bli mitt nya löfte till mig själv att försöka göra.
Ibland känner jag en lugnande känsla långt inom mig som säger att allt är okej så länge jag gör det jag kan för att jag ska ha det bra, må gott och känna mig just lugn och skön inombords och att detta är mitt viktigaste uppdrag. Lika fort som den tanken slagit mig så försvinner den. Varför är det så att man kan tappa den grundtanken lika fort som det tar att ta ett enda andetag?
Varje gång vi tänker så känner vi och så sker något konkret fysiskt i våra kroppar. Det är ett evigt pusslande i våra kroppar och vi har ingen aning om hur mycket jobb som krävs för att hålla ihop oss. Jag fattar att det är viktigt att ta hand om sig själv för att åstakomma balans. Det är bara det att jag glömmer bort det ofta. Men jag ska försöka komma ihåg.
