Life is a beach and then you dive.

Vad vill man egentligen. Nej, alltså vad vill man. Vill man ha ett hus och tre barn och en hyffsad bra bil som alla får plats i och. Ja. Vad vill man.

Jag vill må bra. Jag vill att folk ska förstå. Jag vill ha upprättelse. Och jag vill skriva. Jag tycker om att skriva och jag skriver så mycket jag orkar och hinner. Och snart har jag en hel bok. Massor med sidor. Jag vill göra det. Så vad krävs egentligen då. För att nå det man vill.

Det är där det tar stopp för mig. För jag orkar inte koncentrera mig tillräckligt länge för att ta tag och skriva en lista på vad jag skulle behöva överkomma för hinder för att nå dit jag vill. Så det känns långt bort just nu.

En i Addisonföreningen har gett ut en bok. Byt inriktning på sitt liv helt och fullt. Det är inte om Addison utan en roman. En bok bara. Hon va sjukskriven och hittade motivationen till att skriva och på kuppen förändra sitt liv.

Jag vill också göra det. Jag vill bli en solskenshistoria. En tjej som fick ett sjukdomsbesked efter ett annat men som under sin sjukskrivning skrev en hel bok om allt och fick sen massa pengar pågrund avdet. Och sen fixade ett eget företag och föreläste. Jag vill va den personen. Det är vad jag vill.

Pappa frågade mig för en vecka sen. Vad är det jag egentligen vill. Just nu. Vad vill jag. Då kunde jag inte svara även om det var samma svar som nu. Men nu så vet jag att det är vad jag vill.

Jag ska bara bara först.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det

När hjärtat går sönder börjar man se sprickorna i allt. Jag är övertygad om att tragedierna i våra liv vill få oss att hårdna. Medan de försöker få oss att hårdna så är vårat uppdrag att inte låta dem göra det. Inte låta oss få så hård skårpa att andra sen inte kommer in. Man lär sig lite i taget och jag har lärt mig att vi bestämmer vad våra liv ska bli och vara. Saker händer oss hela tiden, men det är våra reaktioner som spelar någon roll.