jag kan inte andas. kan inte vara. kan bara inte förstå. tänker bara en sak. kan inte formulera meningar eller tankar. det är ingen fara. jag gör inget dumt. men jag tror aldrig jag kännt mej så här förlorad. så förstörd. så skadad. allt borde vara bra. jag fryser i själen. har stenar som en gruva i min mage. det känns som eld och is på en gång. brännskador i mitt ansikte. men det är ingen fara. det blir bättre. jag vet bara inte när. och sånt skrämmer mej. sånt skrämmer dej.

jag hittade en bra början på min bok. en tröst. ett hopp att jag kanske inte måste leva som jag lever om jag nu väljer att jag väljer att inte leva så här. jag hittade en början. den var också rätt svart. men den kändes som ett hopp jämfört hur det känns just nu. hur kan man må så dåligt när man har vänner, familj om än trasig, ett fantastiskt boende!? det går inte ihop. men sen, va går ihop.